Klara Larsson

Fredag 29 april

Skydiving!

I morse var vi ute och sprang igen. Denna gång klockan 7 eftersom vi inte skulle till skolan sen. Men redan klockan 7 har det hunnit bli väldigt varmt och mycket mer folk ute så det var nästan skönare att springa klockan 6 ur den aspekten. Vi sprang ungefär 4 km, vilket är det längsta jag sprungit på några år, men jag hängde med bra. Sista sträckan kunde jag till och med spurta som vi brukade göra när jag tränade orientering (för ungefär 10 år sedan). Mia blev helt chockad och även jag själv faktiskt. Dock började jag spurta alldeles för tidigt så jag höll på att dö mot slutet…

Sen var det dags för dagens höjdpunkt, fallskärmshoppning! Vi var ju och gjorde ett försök förra helgen men då blev det inställt på grund av dåligt väder så Mette ringde dem på morgon och de sa att det var bra idag. Så klockan 10 blev i upphämtade vid hotellet och körda, i ungefär en timme, till norra delen av ön där vi skulle hoppa. Vi var alla väldigt nervösa, jag var dock lugnare denna gången än förra men fortfarande väldigt exalterad och nervös.

Vi skulle åka upp 5 åt gången och jag hamnade i första gruppen så vi skulle alltså hoppa först. Jag var nog ändå glad att vi var först för jag tror det blir värre ju längre man väntar. Plus att det är kul att få göra det först. Så jag, Alex, Martin, Emil och Mie var i första gruppen. Jag skulle hoppa med en som hette Jason, han verkade lugn och stabil och såg ut som att han visste vad han höll på med så det kändes bra. Men man kände adrenalinet pumpa när de tog på selen.

Innan vi åkte upp fick jag en snabb genomgång av hur jag skulle hålla händerna och huvudet och hur han signalerade när jag kunde släppa händerna osv. Sen fick vi sätta oss bak på en bil och köra till planet som skulle ta oss upp i luften. Vet inte riktigt vad jag tänkte, jag försökte nog att tänka så lite som möjligt och bara hänga på.

Jag satt i mitten av planet med Alex framför mig så vi skulle vara nummer två ut ur planet. Flera gånger på vägen upp öppnade de dörren ut flera gången, antagligen bara för att retas, för varje gång de öppnade så blev man helt spänd och trodde att ”nu gäller det” men sen stängde de igen. Jag frågade lite nervöst min hoppare om jag inte skulle sitta fast mer på honom för vi satt bara fast med en liten hake och han skrattade lite och sa att vi har minst 10 min kvar innan vi är på rätt höjd så jag kan vara lugn.

14 000 feet, dvs ca 4,5 km skulle vi hoppa ifrån vilket skulle ge oss ungefär 1 min fritt fall innan vi behövde lösa ut fallskärmen. Men tillslut var vi på rätt höjd och Alex var först ut att hoppa och sen försvann han. Man blev ganska nervös när man kom fram till öppningen och jag är glad att han inte ställde en massa frågor om jag var redo för det hade jag inte kunnat svara på. Och sen bara hoppade vi. Jag tror jag blundade precis när vi hoppade ur planet men det var en helt obeskrivlig känsla! Och 1 minut är låg tid att falla fritt. Man hinner tänka mycket men man hinner också ”uppleva” det ordentligt. Verkligen se sig om på alla håll och kanter och känna känslan ordentligt.

Sen vecklade fallskärmen ut sig och det blev väldigt lugnt och mysigt att hänga där och njuta av utsikten. Jag kände mig faktiskt väldigt trygg med Jason som jag hoppade med hela tiden. Han lät mig till och med prova att styra lite. Om man svängde jätte mycket åt ett håll och sen rätade upp fallskärmen så fick man den känslan av tyngdlöshet en liten stund vilket var väldigt häftigt. Jason sa att det va hans favorit känsla och jag höll definitivt med så vi gjorde så hela vägen ner.

Landningen var lite läskig för vi hade stått och sett några innan vi åkte upp och de kommer väldigt fort och fler trillade i landningen. När vi kom in över landningsområdet möttes vi av applåder från de andra som stod och tittade. Det gick ganska fort men det löste sig bra och vi landade lite ostabilt på fötterna.

Det var en så häftig känsla och jag vill definitivt göra det igen!

Fler bilder i slutet av inlägget!

På kvällen var vi på något som heter ”Eat the street” som är en mat marknad/festival men massor av olika foodtrucks där man kan köpa olika mat. Väldigt mysigt och det fanns hur mycket som helst att välja mellan.

Skydive pictures

Torsdag 28 april.

Hula dance

Idag var det äntligen dags för vår hula lektion. Vi skulle inte ha den förrän på eftermiddagen så vi hade förmiddagen fri vilket betydde att vi passade på att ta lite sovmorgon. Sen gick vi och åt brunch på ett mysigt ställe nära hotellet. De hade mest våfflor och det var sjukt gott, tyvärr var de otroligt långsamma.

Sen bar det av mot universitetet, HPU har en skola till som ligger lite utanför Honolulu. Vi tog en shuttle från down town Honolulu som gick direkt till det andra universitetet. Det andra universitetet ligger verkligen fint. Helt omgivet av berg.

Vi mötte Robbie på bussen och vi började med att ha lektion med henne där vi fick lära oss mer om Lei, Lei är halsbanden som de har, oftast gjorda av blommor eller snäckor osv. Vi fick även prova att göra våra egna av band. Hon hade röda och vita band för alla danskarna och jag fick blå och gula såklart.

Det var lite pilligt  början men det tog sig och blev riktigt bra.

Lei in the making

Sen var det äntligen dags för vår hula lektion. Det var jätte roligt, lite svårt att hänga med för de visade bara en gång och så fick vi prova och sen la de till nytt för vi hade inte så mycket tid tyvärr. Men det gick ändå hyfsat bra och vi körde igenom det några gånger.

Sen fick vi göra en typ av Lei där med men av teblad. Tyvärr hade de inte tillräckligt för att göra fina halsband utan istället gjorde vi armband av dem.

Vi avslutade kvällen med ett Lilo och Stich maraton, dvs vi tittade på 1:an och 2:an. Så mysiga filmer och man ser så mycket mer nu när man befinner sig mitt i det.

Tisdag 26 april

Vardag

Idag har varit en väldigt vanlig dag, vi började med lektioner på HPU, vi har gjort ett arbete om olika saker och vår grupp har o de olika öarna så vi ska redovisa det imorgon så vi har jobbat med det.

Efter lektionerna stannade jag och Rikke och åt lunch på en japansk restaurang i närheten. Vi åt Udon som är en typ av nudlar, Rikke som har bott i Japan i två månader tyckte det var jätte gott, jag var inte lika övertygad, jag kände med ”slemmigt men mättande”.

Sen blev det några timmar på stranden, och jag har köpt världens snyggaste bikini! LOVE IT!!

Idag skulle vi också ha individuellt samtal med ledar Mette, typ om hur vi trivs och så vidare, men bara 10 minuter så inget stort. Men jag tyckte allt kändes bra, fick väldigt dina ord av henne som var väldigt imponerad av mig för att jag är enda svensk. Hon sa att alltid när de har sånahär resor och det bara är en eller två svenska med så är det alltid problem med att de inte kommer in i gruppen och att de har svårt att prata med folk osv. Men hon tyckte att jag var en solskenshistoria för så kändes det inte alls med mig utan jag tar för mig och är verkligen med i gängen även om jag inte alltid förstår ordagrant vad de säger så hon var väldigt imponerad så det var roligt att höra. Och jag är personligen jätteglad att jag valde att åka med den danska gruppen, dels för att alla här är supergulliga men framförallt för att jag får träna min engelska betydligt men än någon annan här plus att jag får ett ”helt nytt” språk på köpet som jag också får lära mig. För jag har verkligen förbättrat min danska, förstår nästan allt nu och jag hoppas jag ska kunna prata lite danska också innan resan är slut.

Tror även det var bra träning för mig då jag vara tvungen att släppa helt på konstrollen i början eftersom jag inte fattade vad de sa, jag fick bara hänga med liksom och det är jag inte van vid men det var nyttigt och efter ett tag ganska skönt faktisk.

Efter samtalen åkte några av oss in till Honolulu för att kolla någon studentaktivitet men det va inget kul så vi satte oss på en restaurang istället och åt en liten förrätt och sedan efterrätt.

Och nu måste jag sova för av någon dum anledning har jag gått med på att följa med ut och springa imorgon bitti, kl 6:00…..

Måndag 25 april

Manoa valley

Idag åkte vi till Manoa valley som är en del i Honolulu. Där skulle vi får undervisning i en del historia, vi visste inte så mycket mer än så, Vi tog bussen dit och Metta följa med så vi kom till rätt ställe. De är ju väldigt förbereda på tsunamis här på Hawaii och här kunde man öven gå på en workshop.

Sen kom fram till huset där vi skulle vara, vi fick sitta runt ett stort bord och vår lärare från UNI slöt också upp. Vi fick lär oss en sång som de sjunger vid ceremonier och sedan skulle vi göra en gåva som man ger till gudarna under cermonierna.

Man gav ofta salt i dessa gåvorna förr så det gjorde även vi. Sedan gjorde man ett paket av bladen runt saltet, dessa bladen användes mycket förr till att linda in mat och förvara i jorden m.m. Sen band man ihop det och pyntade med lite blommor.

När gåvorna var klara fick vi en rundvisning i trädgården där de har massor av uråldriga hawaiianska växter, många av dem är utrotningshotade och de försöker hålla dem vid liv i denna trädgården. Här fanns också ett gammalt tempel som är återuppbyggt. Alla deras tempel förstördes på kungen order men man har byggt upp två stycken igen, ett på Big Island och ett här. Utsikten här över dalen var verkligen vacker, tur man aldrig tröttar på fina utsikter! Sen fick vi vara med på en ceremoni, vi försökte stämma in lite i sången men ho sjöng det mest själv. Sen lät vi gåvan vandra mellan allas händer innan vi satte den på ett altare av sten. Stenarna som templet är byggt av får inte röras då de har blivit välsignade av en präst.

Efter rundvandringen och ceremonin gick vi tillbaka till huset och hade lite pyssel på fotofilmpapper. Vi tog löv och la på pappret och la det i solen i två minuter så blev det mönster på pappret, sen skulle det läggas i vatten i en minut för att avstanna processen. Vi fick även se en bild på en ung Obama som också besökt detta stället en gång med sin skolklass för länge sedan.

När  vi var klara i Manoa valley skulle jag, Mathias och Sara ta bussen till UNI för vi skulle gå på en föreläsning. Efter mycket o och men och e stund av vilsenhet så kom vi rätt och kunde gå på vår föreläsning i event management. Det är sista veckan för dem nu då de har sina exams nästa vecka men denna lektionen summerade kursen på ett bra sätt och det var roligt att få vara med.

När vi kom hem t vi nudlar på balkongen, en vanlig måltid här, men nudlarna är otroligt goda! Sen fick jag lyssna på Rikke när hon övade på sin ukulele som hon köpt. Det tar sig nog någon gång haha!

Söndag 24 april.

Shopping shopping och mera shopping.

Så idag fick vi äntligen vår efterlängtade sovmorgon! Natten blev inte så vild som vi kanske hade trott men det var ändå skönt att vi inte var helt förstörda. Jag och Rikke började dagen med ett dopp i poolen. Sen bar det av mot outletten för mer shopping. Jag blev bästis med lille Isak på bussen som fyllde tre år idag.

Vi spenderade större delen av dagen på outletten och gick runt i lugn och ro och tittade på grejer och hittade alldeles för mycket saker som vi tyckte om.

Kvällen avslutades med tvättning och en långpromenad i Waikiki (och ännu mer shopping).

Lördag 23 april.

Ibland går det inte enligt planen.

Ja idag var ju planen att vi skulle hoppa fallskärm, jag var sjukt nervös. Så vi blev upphämtade och körde i nästan 1 timme till stället vi skulle hoppa på, en dal mellan två av de stora bergen. Men när vi kom dit och hade anmält oss osv. så sa dem att det var för molnigt för att gå upp just nu me vi väntar på att molnen ska skingra sig. Så vi väntade och väntade och väntade men det skingrades inga moln utan istället började det regna också. Så vi bestämde oss för att åka hem igen. Man va ganska besviken när vi fick sätta oss i bilen igen utan att ha hoppat fallskärm, det blir liksom en urladdning för vi var alla väldigt nervösa och förväntansfulla. Men vi ska åka dit igen nästa vecka, förhoppningsvis är det bättre väder då.

Jag, Mia, Gitte, Emma och Ella bestämde oss istället för att åka till Ala Moana som är det stora shoppingcentret i Honolulu. Det är det 15:e största shoppingcentret i USA, och det säger ändå en del med tanke på hur många shoppingcenter det finns i USA. Vi hittade en hel del fint och shoppade loss för att trösta vår besvikelse efter det inställda fallskärmshoppet.

Sen var det dags för födelsedagskalas. Nina fyllde 21 år och det skulle såklart firas. Vi började redan i morse faktiskt med att alla samlades utanför hennes rum och sen fick hennes rumskompis öppna dörren så gick vi in och väckte henne med sång och packet.

På kvällen gick vi till Cheesecake factory och åt god middag och såklart även cheesecake. Det var väldigt stora portioner men gott, så cheesecaken delade vi faktiskt två och två, jag och Emma tog en med Oreosmak och herrejävlar vad god den var!! Helt galet! definitivt den bästa cheesecake jag någonsin ätit!! Sedan var det dags för utgång i Honolulu, haha det gick ju sådär. Ingen hade kollat upp något så vi hade ingen aning om vart vi skulle gå. Men vi hamnade på två ganska udda barer men det va trevligt fast vi ville dansa. Men nu har vi kollat det lite bättre och vet mer till nästa gång.

Torsdag 21 april

Man kan inte vara bra på allt.

Nä man kan inte vara bra på allt och jag e fan inte bra på brännboll, basket eller volleyboll. Alla roliga bollsporter vi än så länge gjort på denna resan. Men jag är bra på mycket annat. Så idag valde jag faktiskt att stå över eftermiddagens aktivitet som va brännboll. Jag kan absolut träffa bollen och springa men det är ju inte roligt! Jag var mycket gladare av att ligga i solen och titta på idag. Man måste inte delta i allt hela tiden. Känner att det är så mycket planerat nu hela tiden att man knappt får tid till att slappna av och njuta.

Första skolveckan är nu slut och man känner ändå att man börjar få in en vardag här, vilket är en ganska häftig känsla. Man känner igen sig i stan och kan själv gå ut och göra ärenden eller bara chilla runt. Längtar tills vi får mer tid till bara sånt.

Idag har vi bara varit i skolan och sen storhandlat på Wallmart och nu spelas det brännboll och sen ska vi grilla tillsammans i parken.

Och så fick jag äntligen skypea med Julia och prata ordetligt. Pratade i mer än en timme och det va så skönt att få prata av sig och bara babbla men någon som känner en så väl.