Första dagen i San Francisco, det var lite konstigt att vakna upp med 18 stycken okända människor. Jag och Mie hamnade i en sovsal där alla de som kom från Danmark låg och sov igår kväll och resten av de som kom med oss från Hawaii fick ett eget rum. Så det var lite underligt i morse.
Efter att vi ätit frukost så samlades vi utanför hostelet och gick ner mot fisherman’s warf. Strax innan så fanns det en liten gräsplätt, ovanför en strand och en liten hamn. Där stannade vi och körde teambuilding och jobbade på att lära in alla nya namn. Efter några timmar blev vi idelade i grupper om 4 och gick för att äta lunch med flera teambuildings uppdrag under lunchen. Min grupp hittade en jätte mysig restaurang med utsikt över vattnet och mitt emot där jag var och åt med Julia, Hanna och Spencer förra året faktiskt. Jag beställde en lobster ravioli som var jättegod.
Efter lunchen samlades vi på gräsplanen igen för att summera förmiddagen och sedan var vi fria att göra vad vi ville. Vi gick först tillbaka till hostelet för att lämna våra saker och sedan gick vi ner till pier 39. Även om det är väldigt turistigt så blev jag förälskad i det redan förra året. Jag gillar verkligen stämningen det ger och blir så glad av alla söta sjölejon.
På kvällen gick vi till safeway och köpte mat och gick sedan ner till en strand med utsikt över golden gate bron och hade picknick tillsammans. På vägen dit passerade vi massor av söta hus längst med vägen, de har väldigt mycket fina hus här och jag gillar verkligen deras arkitektur.
Så var det dags att lämna Hawaii och att ta farväl av alla underbara människor och denna vackra ö på riktigt. Vi skulle först flyga till Loa Angeles och sedan därifrån till San Francisco som är vårt första stopp på Roadtrippen. De andra skulle också först flyga till Los Angeles och sedan till New York och sen från New York till Köpenhamn. Tyvärr skulle vi inte flyga ill Los Angeles tillsamman, vi som skulle vidare till SF flög 11:15 och de som ska hem flög 14:30, så vi fick säga hejdå till varandra på morgonen då första gruppen blev upphämtad. Det var mycket jobbigare än jag trodde, jag är så dålig på sånt med att säga hej då, och en del tårar fälldes. Men jag är ganska trygg med att vi kommer att ses igen på reunion och grejer, och de människor som jag kommit närmst tror jag att jag kommer hålla mer kontakt med.
De andra följde oss hela vägen ut till bilarna och vinkade av oss och sprang längst med bilarna. Det var en konstig känsla att lämna dem bakom sig.
Väl på flygplanet förberedde vi oss för en flygtur på 6 timmar till LA. De hade bra filmer ombord så resan gick faktiskt väldigt fort och jag hann med att se två väldigt bra filmer, Pitch perfect 2 och How to be single. Sen hade vi ca 1,5 h i LA innan vi flög vidare till SF. Californien är 3h före Hawaii, så 9 h efter Sverige. Så när vi tillslut äntligen kom fram till SF och fick vårt bagage och sedan kom till vårt hostel så var klockan 00:00 och vi sjöng för Mie som hade födelsedag. Alla de andra som kommit från Danmark låg redan och sov så vi fick smyga in och gå och lägga oss, fast det var svårt att somna eftersom i Hawaiitid så var klockan bara precis 22. Men tillslut så fick vi några timmars sömn.
Sista dagen på Hawaii, imorgon reser vi vidare och hälften av gruppen resen hem, och Nina lämnar redan ikväll.
Vi började med att försöka packa, vilket inte var helt lätt. Sen gick vi ut och tog en promenad, promenerade längst med hela stranden och försökte ta farväl av vackra Waikiki. Tittade i lite affärer och tog det lugnt. Sen blev det en stund på stranden med dem andra och dopp i havet.
På eftermiddagen möttes vi upp för lite möte och för att säga farväl till Nina. Nina och Mia spelade och sjöng over the rainbow en sista gång för oss och sen var det dags för Nina att bege sig till flygplatsen.
Några av oss andra åkte till Ala moana beach park för att se solnedgången en sista gång, men det var väldigt molnigt så det blev inte så magiskt som det kunde ha varit. Tur att vi har sett så många fantastiska solnedgångar här tidigare. Sen köpte vi lite mat på Ala moana innan vi åkte hem för att möta dem andra igen och äta glass.
Vi pratade även om våra minnen från resan, några av våra highlights, bl.a.
Road to hana
tiden i Lahaina
Mantarays
Movie night, när vi såg Peter Pan
alla våra fester, drink night på Maui, festen på big island och alla festerna på Oahu
tiden på HPU och vår graduation
alla fantastiska trail och hiker
delfinturen
Sharkdive
Captain cook snorkling
Haleiwa
Skydiving
Dole
whale watch
alla våra underbara kvällar tillsammans
och så mycket mer som vi har gjort! Helt galet vad vi har hunnit med! Kändes väldigt konstigt att gå till sängs sista natten på Hawaii och veta att imorgon ska vi ta farväl av halva gruppen och senare säg hej och lära känna 15 helt nya människor i san fransisco. Det kommer bli svårt att slå denna gruppen!
Ja nu har vi inte många dagar kvar här på Hawaii, på fredag går turen vidare. Så idag har vi bara legat på stranden och tagit det lugnt, jobbat lite på brännan och försökt ta in allt.
På kvällen hade vi lite avslutningsmiddag med hela gruppen, vi började med att mötas i parken för lite mys och vi skrev grejer om varandra på ett papper till var och en. Ett fint sätt att skriva en hälsning och komma ihåg varandra.
Sen gick vi till restaurangen där vi åt god mat, jag åt super god tonfisk, och Mette hade ett väldigt sött tal, hon är bra på det där med tal. Hon kallade oss för ett dreamteam för vi är så självständiga och har så god sammanhållning. Sen delades det ut lite nomineringar för resan, alla fick var sin och jag blev utsedd till resans ”Sweedie-pie”.
Yes, idag var det äntligen dags för den andra delfinturen eftersom vi inte var så nöjda men den första. Dock var det bara jag och Sara som ville åka men det gjorde inte saken sämre. Vi hade gått runt och pratat med massa olika om vilket företag man skulle välja och tillslut bestämde vi oss för detta och bokade via dem på hotellet. Vi valde att ta den tidiga turen då havet ofta är lugnare då plus att vi kunde hinna med att göra annat under den dagen också, detta innebar att vi blev upphämtade kl 05:15 så klockan ringde redan 04:30. Sen blev vi körda till ett ställe som jag tror kallades Paradise cove. Redan när vi kom där fick vi ett helt annat intryck än vi hade med den första turen, dessa var proffs, de hade ett eget hus med en egen souvenirshop osv. Vi checkade in och fick sedan gå ut på terrassen och vänta på att alla skulle anmäla och om vi ville ah drinkar osv fanns det att köpa och man kunde även ta med sig på båten. De bjöd även på muffins och varm choklad vilket var väldigt gott så tidigt på morgonen.
Sedan kom de som vi skulle åka med och välkomnade oss, vi var enbart 14 personer som skulle på turen vilket var väldigt skönt. Båten kunde ta mer än dubbelt så många så vi hade gott om plats och det var väldigt skönt med få människor. Vi fick lägga våra skor i en låda och sedan gå ombord på båten som var en ganska liten båt men som nog var väldigt snabb. Vi blev tilldelade simfötter och snorkel och sedan begav vi oss ut på havet.
Vattnet var väldigt lugnt vilket var väldigt skönt och solen hade nästan precis gått upp.
Vårt första stopp blev ett rev med lite fiskar och där det ibland fanns sköldpaddor, dock inte idag tyvärr. Vi var i och snorklade en liten stund och det var en bra början.
Sen gick vi ombord på båten igen och körde bara en liten bit bort där vi såg delfinerna. De förklarade att delfinerna sover denna tiden på dagen. Men när de sover så stänger de bara av deras ena hjärnhalva för att de ska kunna andas, eftersom andning inte är en reflex för dem. Så simmar de runt i ett mönster om och om igen och turas om att hålla vakt.
Men de är ganska lekfulla fast att de halvsover för några hoppade och gjorde tricks, de förklarade också att när vi går i vattnet igen så sak vi inte simma utan bara ligga helt stilla och flyta med våra flytvästar för om vi börjar simma så blir vi ett hot för delfinerna och de kommer att simma iväg. Vi var den enda båten där men tyvärr var där några människor från stranden som såg delfinerna och försökte simma ut så kaptenen på vår båt körde iväg till en annan stans för att förvirra dem om var delfinerna var.
Men tillslut kunde vi gå i vattnet igen, de droppade av oss på lite olika ställen så vi inte skulle ligga alla tillsammans. Och sedan kom delfinerna, först kom en stor grupp och simmade rakt under oss, jag följde dem med blicken och märkte inte grupp nummer två förrän de var precis under mig. De fortsatte simma och försvann tillslut utom synhåll, vi gick upp på båten igen och körde en lite längre bit bort där de droppade av oss igen. Denna gången låg vi ganska länge utan att de något men tillslut så kom dem och de var så många och simmade så nära. Jag hade till och med turen att hamna precis framför en som hoppade upp och gjorde en spinn. Hade även ett gäng som simmade runt mig ganska länge och en mamma med en unge som också höll sig i närheten ett bra tag. Men efter ett tag så simmade dem vidare och vi simmade tillbaka till båten. Men vi var så lyckliga över de nästan 20 minuterna om inte mer i vattnet med delfinerna runt om oss.
Vi gjorde sedan ett sista stopp på ett annat rev med massor av fiskar, och de var väldigt nyfikna av sig och kom väldigt nära oss.
Sedan var det dags att åka tillbaka, vi tog det lugnt på hemvägen och plötsligt ryckte det till i det ena fiskespöt som de hade stått och fiskat med bak på båten och det visade sig att de hade fått en gulfenad tonfisk på kroken. Efter mycket kämpande fick de äntligen upp den och den var verkligen enorm!! De fick klubba ihjäl den och då fick jag gå därifrån, klarar inte riktigt av att se sånt. Sen fick vi droppa av den hos en fiskebåt som kunde hålla den kyld så den inte blev stekt i solen. De sa att det är en once in a lifetime experience att få en sån fisk på kroken så det var en bra tur vi varit på idag, fast jag tyckte synd om fisken.
När vi kom tillbaka till hamnen stod våra skor perfekt uppradade när vi klev av båten, såna små detaljer som får det att kännas väldigt lyxigt, dessa var verkligen proffs på vad de gjorde. Vi blev även serverade mat, dricka och färska frukt och hade en trevlig måltid i hamnen innan det var dags att köra tillbaka till Waikiki.
Tillbaka i Waikiki begav vi oss på stranden för att jobba lite på den sista brännan innan vi lämnar om några dagar och tog det bara allmänt lugnt resten av dagen.
Så ännu en hike att checka av fån listan. Robbie, vår lärare pratade om ett trail som hette Crouching Lion som skulle vara väldigt vacker, så vi bestämde oss för att kolla upp detta. Vi bokade två bilar och åkte dit hela gruppen, när vi kom dit så berättade dem att det finns två trails, en lång och en kort, den korta tar bara 30 min och är inte så svår, bara brant. Men den långa är tydligen väldigt farlig och inget som de rekommenderade att man gjorde om man inte var väldigt erfaren, tydligen väldigt vanligt att folk går vilse och skadar sig väldigt illa.
Vi valde alltså att gå den korta, precis som det var sagt så tog det ungefär 30 min tills vi kom upp så det var inte så långt men det var väldigt brant. Men utsikten uppe på toppen var verkligen fantastisk. Man hade både havet och bergen i en perfekt harmoni. Där var mindre klippor uppe på klipporna som man kunde klättra upp på och det stupade verkligen rakt ner vid kanten. Men att stå på den kanten och känna vinden var en helt magisk känsla och det är nästan så att jag vill utnämna just det platsen på den klippan till en av mina absoluta favoritplatser på Hawaii. Frihetskänslan som infann sig där går inte att sätta ord på, det var något alldeles speciellt.
Vi stannade och åt vår lunch uppe på toppen sen tittade vi runt lite på de andra klipporna innan vi gick ner igen. När vi var tillräckligt många nere för att fylla en av bilarna, några valde att gå längre upp på trailen, så körde vi till Chinaman’s Hat.
Chinaman’s Hat är en ö som ligger en bit från en strand som i princip ser ut som en hatt. När vattnet är lågt så kan man tydligen gå hela vägen ut till ön. Men vattnet var inte så lågt idag och i övrigt var det verkligen ingen bra strand då det var fullt med sten överallt även ute i vattnet. Dessutom så blev Niels bränd av en brännmanet och stranden var full av kineser som kom och ställde sig framför oss när vi låg och solade och tog bilder med oss. Dessa kineser har verkligen inga hämningar alltså! En av dem satte sig till och ed bredvid Gitte, utan att fråga eller någonting, och tog en bild. Till slut så sa vi att vi inte ville att de skulle ta bilder med oss sådär men då tittade de bara på oss och låtsades som att de inte förstod vad vi sa. De gör verkligen ingen bra reklam för sitt land…..
Till slut så fattades vi bara 4 personer som forfarande var kvar på trailen och vår chaufför började bli lite orolig för dem. Två av dem kom ner strax efter men var väldigt trött och behövde vatten och efter mycket om och men så lyckades de två sista också hitta ner. De hade gått vilse uppe på trailen och varit borta i lite mer än 3 timmar tror jag. Men som tur var så hittade de rätt tillslut fast att vår chaufför redan hade ringt 911 efter en helikopter och förberett dem, men riktigt så illa var det som tur var inte.
På kvällen var det dags för vår bröllopscermoni. Detta var en ide som Rikke och Mia kom med, vi skulle ha ett bröllop och alla fick olika roller att spela i detta bröllopet samt olika uppdrag. En väldigt rolig ide som alla gick helhjärtat in för. Jag skulle spela brudgummens mamma och skulle vara lite free spirit, lite som mamman i ”Meet the Fockers”. Sjukt roligt och vi hade en väldigt lyckad afton.
Idag hade vi från början ingenting direkt bestämt, det var några som skulle åka på en hike till ett vattenfall och de som inte fick åka ut och dyka med hajar i fredags skulle göra det idag istället. Vi var några som hade svårt att bestämma oss för om vi skulle följa med på hiken eller inte då den ska vara ganska svår och vi ska hika en annan svår igen imorgon. Men vi var överens om att vi ville hitta på något. Så tillslut kom vi överens om att vi skulle skippa hiken och istället ta oss till ett ställe som heter Sharks cove som tydligen ska vara ett väldigt bra snorklingställe, ett av de 12 bästa i världen till och med. Så jag, Kajsa, Rikke och Sara begav oss dit med buss. Det tog sin lilla tid och vi fick byta två gånger men tillslut så kom vi fram.
Det ösregnade när vi kom dit, så vi bestämde oss för att börja med att äta. Och regnet var över ganska fort och lagom till att vi ätit upp så var vädret strålande fint igen.
Vi gick ner till snorkling stället och hoppade i vattnet. När vi fick på oss snorkeln och kikade ner i vattnet mötes man direkt av fiskar. Det var fullt med fiskar överallt trots att det var väldigt grundt. Simmade man ut en liten bit så blev det lite djupare och vi fick även se Hawaii’s state fish som är Humuhumunukunukuapua’a, tro det eller ej men jag kan faktiskt uttala den fiskens namn korrekt nu. (humu humu nuku nuku apua’a). Namnet betyder ”en fisk men näsa som en gris” så det är ingen jätte vacker fisk men det var lite kul när man plötsligt såg en fisk som man faktiskt visste vad det var för någon.
Vi var i och snorklade runt i säkert 1,5 timme. Sen gick vi och la oss på stranden en stund innan vi satte oss i bussen för den långa resan hem, men definitivt värt det och alla övertygade om att vi gjorde rätt val om att åka hit istället för hiken.
På kvällen hade vi inte så mycket planerat och vi var ganska trötta efter dagen så det blev en lugn kväll.
Idag fick vi tillfälle att vara lite kulturella, eller väldigt kulturella till och med, då färden gick mot Polynesien culture centre för de som var intresserade. Vi åkte inte dit förrän kl 13 så vi passade på att ta ett dopp i polen och göra lyxfrukost i form av pannkakor med nutella, banan och marshmallowcreme igen.
Sen var vi en tapper grupp som tog avfart medan de andra bestämde sig för att ta en hike istället. När vi kom dit började det med en intro show där de presenterade alla öarna i Polynesien på olika kanoter med olika danser osv.
Sedan kunde man gå runt till de olika öarna och de visade upp olika kulturella saker som var specifika för just den ön. Vi började med en kanot tur så man fick en överblick av området och de berättade var de olika öarna var.
Sen gick vi till Tahiti där vi fick se en bröllopsceremoni, sedan fortsatte vi till Tonga där de hade en musikföreställning på en scen och ville ha upp 3 frivilliga från publiken, det blev en man från Utah, en kille från Kalifornien och en man från Korea. Denna kombination blev otroligt rolig då mannen från Utah inte hade några problem med att bjuda på sig själv, killen från Kalifornien var rätt bra på att hänga på med och gubben från Korea fattade ingenting vilket blev väldigt roligt. Och när killen som hade showen i slutet ville göra en high five med honom så trodde han att han skulle vinka till någon.
Vi skrattade så vi grät allihopa och det var alla pengar värda bara att få sett det.
Utah guy
Korea guy
När showen var slut gick vi vidare till Fiji och sen Hawaii där vi fick se hula dans och lyssna på musik.
Sen var det dags för bufffe, där fanns ganska mycket att välja mellan och mätta blev vi. På kvällen var det dags för den stora showen med eld och dans och annat spännande. Det var en ganska lång show på 2 timmar men de var väldigt duktiga och berättade en historia men som involverade alla öarna.
Sen var klockan mycket och alla trötta och vi åkte tillbaka till hotellet.
Idag var det äntligen dags, efter att ha blivit inställt i tisdags så var alla väldigt laddade, och lite nervösa när vi satte oss i bilen för att åka upp till North shore och åka ut för att dyka med hajar.
Vi blev indelade i tre grupper för det var för mycket att åka ut allihopa samtidigt, så 6 stycken i de två första grupperna och 3 i sista. Vi skulle vara ute två timmar per grupp så det skulle bli en heldag i Haleiwa. Jag var i första gruppen då jag ville ha lite tid på mig efteråt ifall jag blev sjösjuk och inte vara tvungen att sitta i bilen ca 2 timmar direkt efter.
På vägen ut gick vi igenom alla säkerhetsrutiner och fick lära oss lite mer om hajarna, företaget vi var ute med heter One ocean dive och är ett forskningsteam. De pointerade hur viktigt det var att hela tiden hålla koll runt om sig och försöka hålla ögonkontakt med hajarna. Det är ett sätt att säga att man har koll på dem och så länge du har ögonkontakt med dem så gör de dig ingenting men hajar gillar att attackera bakifrån så därför är det viktigt att man hela tiden håller koll runt om sig och aldrig vänder ryggen åt dem. Vi fick också lära oss att det finns två ”typer” av hajar, de som lever och jagar i flock så som Galapagos hajen som vi skulle få se och de som lever ensamma så som vithajen och tigerhajen. Vi blev lite nervösa när de säger att det kan hända att det kommer en tigerhaj, då kommer alla de andra hajarna att försvinna eftersom tigerhajen äter såna men vi ska bara hålla oss lugna och vara kvar i vattnet, det kan hände att den kommer upp nära oss för att undersöka och om den kommer för nära ska vi bara sätta handen på nosen och lugnt med bestämt putta bort den. OKEJ!! För det gör man ju bara utan vidare.
Vidare fick vi också lära oss att de har något på nosen som känner av elektronik så de är ofta väldigt intresserade av kameror så det är bra att ha lite längre arm på kamerorna så man kan hålla undan dem med dem. Vi skulle ligga uppe vid ytan hela tiden med snorkel, på det viset är vi högst i rang, och viktigt att vi håller oss lugna och beter oss som ett rovdjur så vi fortsätter att vara högst i rang för tydligen är det så att den som är högst upp vid ytan är den som bestämmer.
När vi kom ut en bra bit på havet stannade vi med båten och vi kunde faktiskt se hajarna i vattnet direkt. Vågorna var extremt höga och jag sa att detta är verkligen min värsta mardröm, jätte höga vågor och fullt med hajar i vattnet. Ocean, som tjejen på båten hette va först i för att kolla läget, jag volonterade för att vara först i då jag insåg att jag nog var mer rädd för vågorna än för hajarna och verkligen inte ville vara kvar på båten. Ocean berättade att det var ca 20 st Galapagos hajar i vattnet på ca 3 m allihop. Jag var ganska nervös när jag skulle i kan jag säga, vi fick klättra i på stegen lugnt och försiktigt, viktig att ni inte plaskade och höll på. Men man ser ju ingeting av vad som händer under vattnen när man är påväg ner så det var lite obehagligt. Men kvickt i med huvudet så man kunde se något, och vilken syn. Under mig simmade 20 hajar runt och tittade på mig. Jag tog mig till sidan av båten och höll fast i ett rep som de hade. pågrund av de höga vågorna ville jag inte simma iväg själv eftersom vågorna nästan slungade oss in i båten.
Vi kunde inte vara alla i vattnet samtidigt utan vi började med 3 först och provade sedan med 4. Eftersom jag var först i så fick jag också gå upp först så de andra kunde komma i. Det var betydligt värre att sitta på båten då vågorna verkligen var fruktansvärda. Jag ville mycket hellre tillbak ner i vattnet. Men hajarna var ganska närgångna och de drog ner antalet till endast 2. Men när alla hade varit i vattnet och några tyckte det var lite läskigt och ville inte i igen så fick jag hoppa i. Jag var inte långt från att vara riktigt sjösjuk då kan jag säga. Men jag tog mig i vattnet igen och man kunde nästan känna att det var skillnad. Hajarna hade börjat komma närmre och högre upp. De var mer vana vid vår närvaro och ville undersöka mer. En av dem fick jag till och med blockera med hjälp av simfötterna när den kom simmandes underifrån. Den stora alfahajen började simma runt oss uppe vid ytan nästan som för att utmana oss om reviret. De var fortfarande helt lugna allihop men det var något ögonblick då flera av dem var riktigt tätt på och det faktiskt kändes lite obehagligt, mest för att man inte hann med att hålla koll på dem allihopa heller. Tillslut var det bara jag och Ocean kvar i vattnet då alla de andra hade velat gå upp. Vi var kvar ett tag till och allting kändes bra men som sagt man kände att de kom tätare och tätare på men tillslut nästan knuffade Ocean mig mot trappan och sa bestämt åt mig att gå upp medan hon blockerade mig från hajarna, då kändes det lite obehagligt för hon kan ju läsa dem på ett annat sätt och jag vet inte om de började bli hotfulla. Med ens vi alla hade kommit upp i båten så simmade alla hajarna upp till ytan och slogs mot varandra om reviret. De förklarade att det helt enkelt är för att vi varit där och ”tagit över” och nu ska de visa att det är deras igen, och som sagt den som är högst upp mot ytan är den som är högst i rang.
Väl tillbaka på båten gungade det ordentligt och jag var inte långt från att hänga över relingen kan jag säga, men det blev bättre när vi började köra tillbaka igen. Dock var de inte säkra på om de kunde gå ut med de andra grupperna eftersom vågorna var så höga och de var nästan rädda att båten skulle kapsejsa. Men vi skulle prata med dem när vi kom tillbaka.
Tillbaka i hamnen pratade vi med den andra gruppen som ju självklart väldigt gärna ville åka ut. De gick med på att prova men om de bedömde att det blev för farligt så fick de vända tillbaka. Tacksam över att ha varit i första gruppen så jag verkligen fick komma ut så begav vi oss mot den lilla stan för att fördriva tiden medan de andra var ute. Vi köpte en av Haleiwas välkände bowls och satte oss på torget höga av vår upplevelse.
Sen gick vi runt och tittade i lite butiker och hade det allmänt mysigt bara.
I’m not late, I stayed on Hawaiian time.
Efter två timmar ringde de andra och sa att andra gruppen va tillbaka men att tredje gruppen inte fick åka ut pågrund av det dåliga värdet och att hajarna tydligen varit lite aggressiva när den andra gruppen var ute. Vi bestämde oss för att åka tillbaka hem och de tre som inte fick komma ut var såklart väldigt besvikna men skulle försöka fixa något i de nästkommande dagarna.
På kvällen hade vi lite fest med gruppen på ett av rummen, det var väldigt mysigt och vi hade en väldigt bra kväll efter en för de flesta väldigt fantastisk dag!
Har verkligen en annan bild av hajar nu, den är fortfarande lite skräckblandad, de är trots allt ett rovdjur och de är stora och starka men samtidigt är de fantastiska. Jag är ju lite lättad över att inte ha behövt putta bort en tigerhaj men samtidigt såhär i efterhand så hade det ju varit sjukt häftigt!
