Lördag 9 april
Road to Hana
Idag var det dags för vår roadtrip till Hana, jag hade aldrig hört talas om the road to Hana innan jag kom till Maui men det var andra som hade hört om det och när jag kollade upp det så verkade det väldigt häftigt. Kort och gott så är det bara en lång väg utmed lusten på Maui som leder till en by som heter Hana. Det är en väldigt slingrig väg uppe bland bergen och genom skogen. Längst med vägen finns det massor av stopp man kan göra som är otroligt vackra. En riktig naturupplevelse helt enkelt.
Detta var vår andra fridag på Maui men alla var rörande överens om att vi ville göra denna roadtripen. Så för att alla skulle få plats så fick vi hyra 4 bilar. Jag erbjöd mig som chaufför, dels för att jag kände att om jag ska klara mig en hel dag på slingriga vägar utan att bli åksjuk så är det nog bäst att jag kör själv. Vägen till Hana skulle ta ungefär 3 timmar enkel väg beroende på hur många och hur långa stopp man göra såklart.
Så jag, Niels, Mathias, Emil och Rikke gick upp för att ta bussen 7:30 och hämta ut bilarna, de andra skulle ta bussen en halvtimme senare och så skulle vi plocka upp dem på vägen så vi slapp kör hela vägen tillbaka igen. Allt gick bra och vi fick ut bilarna, vi fick en snygg röd Nissan SUV, jag och Rikke va två förare på en bil då vi kände att det kan vara bra att ha en extra ifall något händer. Men jag började med att köra och vi åkte för att hämta upp de andra.
Efter mycket om och men så ko vi iordning och hade ordnat mat och tilltugg för vår roadtripp och vår bil bestod av mig, Rikke, Mette, Sara och Kajsa. Ett härligt gäng och alla var super taggade och vi fick igång lite härlig musik och gav oss ut på vägarna.
Vi började med att köra till Paia där vägen till Hana börjar, vi hade fått en GPS där stoppen skulle vara inkluderade men efter att ha kört en bra bit och GPS:en mest verkade förvirrad så började vi fundera på om vi inte missat något, vi fick stopp på alla bilarna vid en bra, otroligt fin natur, när vi hade kommit underfund med var vi var så fortsatte vi men det va svårt att håla ihop alla 4 bilarna så vi kunde köra tillsammans då folk va lite dåliga på att lyssna på varandra. Efter att tag så gav vi upp och bestämde oss för att köra själva istället så vi kunde stanna där vi ville och så vi inte missade något. Vi hade hittat en tidning på vårat hostel som vi kunde utgå från där stoppen stod markerade efter hur många miles man hade kört och det var skyltat vid vare mile så det gick väldigt bra. Vårt första stopp på egen hand blev en strand med massor av klippor ute i havet, otroligt fint och vågorna slog ordentligt mot klipporna. Efter att tagit lite bilder och njutit av naturen så körde vi vidare. Jag fortsatte att köra då Rikke tyckte vägarna var lite läskiga då de va väldigt smala och jag ville gärna köra.
Nästa stopp var ett litet vattenfall där man kunde bada, där hittade vi även Mathias och Emils bilar. Jag och Mette bestämde oss för att hoppa i och bada i vattenfallet. Det var väldigt kallt men otroligt uppfriskande och skönt när man kommit i. Tyckte det var väldigt vackert där och speciellt roligt att man kunde bada och simma ut och vara mitt i vattenfallet.
Jag slängde på mig en torr bikini och sen var vi på väg igen. Musiken dunkade högt och stämningen var på topp, alla sjöng med i allt från Spicegirls till Avicii.
Vi spanade in många snygga bilar på vägen, speciellt många mustanger. Nästa stopp på listan var en strand som eventuellt skulle vara en black sand beach. Vi parkerade och gick ner och det var verkligen otroligt vackert, massa klippor och palmer och helt blått vatten. Vi skymtade black sand beach en bit bort men lite för långt för att vi skulle ta oss dit och vi ska ju till den ”riktiga” black sand beach på Big Island.
Sen satte vi målet mot ett av de sista stoppen, det stora vattenfallet och den 6km långa hiken genom bambuskog. Vi lyckades med att missa parkeringen och eftersom det är en väldigt smal väg så var det inte så lätt att vända. Vi fortsatte köra men vägen blev bara smalare och smalare och vi kände att vi nog närmade oss den förbjudna delen av vägen. Mitt uppe på ett berg på en väldigt smal väg fick vi möte, som tur var verkade det vara en rutinerad människa som kunde backa hela den branta backen ner tills det blev bredare igen. Där var en liten parkering där vi lyckades vända, men problemet var nu att vi var tvungna att ta oss tillbaka den smala branta vägen utan att lyckas med att få möte.
Vi väntade ut några och sen va det bara att gasa på och hoppas på det bästa samt tuta så att de andra förhoppningsvis stannade. Väl uppe med bara två möten dock på rätt ställe så det precis gick så körde vi tillbaka och hittade parkeringen till det sista stoppet, Pipiwai trail och Kipahulu fallet.
Hiken var ca 6 km lång, det var väldigt fuktigt i luften och blev väldigt varmt. Ungefär halvvägs till toppen byttes skogen ut mot tät bambu. Det var väldigt häftigt och ingenting jag sett förut. På vissa ställen var bambu så tät att det nästan blev helt mörkt. På toppen av trailen väntade ett enormt vattenfall. Otroligt vackert. Trots at skyltarna sa att man skulle stanna så fortsatte vi (alla gör tydligen det) och man kunde koma så nära att man praktiskt taget duschade i vattenfallet. Det var väldigt blåsigt och stenarna var super hala och vassa men vad gör man inte för att få uppleva det på riktigt nära håll!
När vi kom ner igång hade det börjat skymma och solen skulle snart gå ner. Mathias och Emil väntade med sina bilar och vi körde tillsammans tillbaka. Vi hade ca 3 timmar tills vi var tillbaka på vårt hostel, men eftersom ingen var speciellt hungrig så bestämde vi oss för att köra direkt. Under tiden vi körde så mörknade det ordentligt och det var både lite mysigt och lite läskigt att va mitt ute i ingenstans på en lång slingrig väg när det va mörkt. Vi var ändå glad att vi var flera bilar. Vi kom tillbaka till hostel ca kl 22 och alla var väldigt trötta.
Planen är att gå upp och köra och titta på soluppgången imorgon bitti. Vi behöver gå upp kl 3 i natt för att hinna upp på vulkanen och se soluppgången. Så god natt!