Så idag hade vi graduation på HPU, efter våra tre veckor där. Kändes lite skumt att ta examen efter endast 3 veckor i skolan men wtf det va bara att hänga med och njuta av dagen. Vi började i klassrummet och summerade våra tre veckor och visade våra roadmovies som vi gjort osv. Sedan gick vi till den andra byggnaden där vi möttes första dagen där vår graduation skulle hållas.
Barbara började med att prata och även the dean var med under hela ceremonin och sa även några ord. Sen var det dags för Robbie och Robbert att säga några ord och efter det höll Mette tal. Det var en väldigt fint tal och vi blev nog lite rörda allihopa.
De hade även bett några av oss att säga några ord eller göra något. Nina och Mia spelade och sjöng somewhere over the rainbow, super duktiga! Rikke och Mathias höll tal och Emil visade en film. Jag fick också säga några ord eftersom jag är den enda Svenska. Jag pratade lite om hur det är att vara de enda svenskan och sedan visade jag också en film som jag gjort som summerar det vi gjort hittills, vi lämnade även över presenter till Robbie, Robbert och Barbara.
Sen var det dags för själva graduation cermonin, vi blev uppropade och fick komma fram och få ett diplom. En Lei samt en hatt och tacka av alla. Sen åt vi lunch tillsammans och pratade. Kändes lite sorgligt när vi skulle gå hem eftersom det var sista gången och har verkligen haft det roligt och lärt oss mycket med dem.
När vi kom tillbaka till hotellet var det dags att flytta då vi skulle ha nya roomie, så nu är jag inte längre roomie med Rikke utan med Niels istället. Och vi har fått ett rum på andra sidan och har en stor terrass med många fler soltimmar än på balkongen så vi är mycket nöjda.
På kvällen gick vi ut och åt tillsammans för att fira och några av oss som är över 21 gick vidare och hade en väldigt rolig kväll faktiskt.
Idag var det äntligen dags för oss att besöka Pearl Harbor med vår lärare Robbert. Robert har gjort detta tusen gånger och han tröttnar aldrig säger han, han älskar Pearl Harbor.
Vi började med att besöka de två museer som finns där, det första heter Road to war, och det andra heter Attack. Robbert kunde i princip guida oss igenom båda museerna eftersom han vet så mycket om det. Vilket verkligen var toppen för an hade inte riktigt vetat var man skulle börja om man var där själv. Robbert sa att filmen Pearl Harbor är väldigt välgjord och att det är mycket ur den som stämmer överens med verkligheten. Där är en hel del folk som blir presenterade som man vet har funnit och vad de gjorde. B.la. Doris Miller.
När vi kände oss klara med museerna fick vi se en film om vad som hände när Japan attackerade Pearl Harbor. Detta var innan vi skulle ta båten ut till USS Arizona memorial.
Modell av Arizona memorial
Jämförelse av Japans och USAs styrkor.
museeum Attack
Roosevelts tal efter attacken
bild från museet
Konversation med dem som blev fångade inne i skeppet.
Museet ”road to war”
Vad som hände sen med personerna som presenterades i början av museet.
I filmen berättade de bl.a. att japan attackerade med 350 plan. USA lyckades få upp 14 i luften och skjuta ner 29 av dem. Men Robbert sa också att många av USA:s plan fick åka ner igen då de blev skjutna på av sina egna från marken som bara siktade på planen och p.g.a. av rök från explosionerna och branden så var det inte så lätt att se.
Sen fick vi åka över till USS Arizona memorial. Det var verkligen ett vackert memorial. Man kunde se båten under oss och vissa delar stack upp ovanför vattenytan. Det läcker fortfarande ut olja från båten, men det är så lite så det är inget som skadar naturen där och man är rädd för att man får ett större läckage om man försöker bärga det. Men det innebär att man hela tiden kan se små oljedroppar som kommer upp till vattenytan och bildar ringar vilket är ganska vackert.
Inne i Arizona memorial finns ett litet ”avskilt” rum, på väggen där finns namnen av alla de 1.177 människor som miste livet då USS Arizona blev bombat och sjönk på mindre än 9 minuter. Dessa 1.177 personer är fortfarande kvar inne i Arizona och vilade alltså rakt under oss. Där fanns också namn på de som överlevde men som när de dog senare har valt att bli begravda tillsammans med sina kamrater på Arizona. På väggarna finns ett konstverk som kallas ”The three of life”. Det är en konstig känsla att veta att alla de som förlorade livet fortfarande är kvar inne i båten som vi är ovanför.
När vi kom tillbaka från Arizona memorial så avslutade vi med Robbert och de som ville kunde åka och titta på USS Missouri. När vi tittade runt så satt det en man utanför souvenir shoppen som hette Robbert Lee och han var ett vittne till hela Pearl Harbor attacken. Jag fick äran att prata en del med honom för det var ingen annan där just då. Han var 20 år när det hände och huset han bodde i låg 1 mile, dvs ca 3 km från skeppet Arizona, så väldigt nära. När Arizona blev träffad och det blev en väldigt stor smäll eftersom bomben träffade där all ammunition var så det blev en väldigt stor explosion så kunde han känna tryckvågen från den. Sedan hjälpte han till att få folk till sjukhuset och åkte med ambulanserna. Han gick med i armen senare och deltog i andra världskriget.
Han är en av 5 som fortfarande lever som upplevde Pearl Harbor och jag är väldigt glad att jag fick äran att träffa honom och även prata med honom.
I år, den 7 december, är det 75 år sedan attacken på Pearl Harbor ägde rum.
U.S.S Missouri.
Sedan åkte vi ut till U.S.S Missouri och fick titta på båten. Den var också med i andra världskriget men var i New York för reperation när Pearl Harbor var attackerat. Men vi kunde se hur skeppen såg ut för detta var byggt på samma sätt som Arizona och Oklahoma m.m. Vi kunde i pincip gå runt som vi ville på skeppet. Det var verkligen enormt och vi spenderade mer än 1 timme bara på att gå runt och vi tappade bort varandra totalt. Det var spännande att se hur det faktiskt såg ut och man fick en annan inblick i hur det var på skeppet. Detta var även skeppet som användes när Japan gav upp.
