Day: 30 april, 2016
Hawaii dag 29, O’ahu.
Fredag 29 april
Skydiving!
I morse var vi ute och sprang igen. Denna gång klockan 7 eftersom vi inte skulle till skolan sen. Men redan klockan 7 har det hunnit bli väldigt varmt och mycket mer folk ute så det var nästan skönare att springa klockan 6 ur den aspekten. Vi sprang ungefär 4 km, vilket är det längsta jag sprungit på några år, men jag hängde med bra. Sista sträckan kunde jag till och med spurta som vi brukade göra när jag tränade orientering (för ungefär 10 år sedan). Mia blev helt chockad och även jag själv faktiskt. Dock började jag spurta alldeles för tidigt så jag höll på att dö mot slutet…
Sen var det dags för dagens höjdpunkt, fallskärmshoppning! Vi var ju och gjorde ett försök förra helgen men då blev det inställt på grund av dåligt väder så Mette ringde dem på morgon och de sa att det var bra idag. Så klockan 10 blev i upphämtade vid hotellet och körda, i ungefär en timme, till norra delen av ön där vi skulle hoppa. Vi var alla väldigt nervösa, jag var dock lugnare denna gången än förra men fortfarande väldigt exalterad och nervös.
Vi skulle åka upp 5 åt gången och jag hamnade i första gruppen så vi skulle alltså hoppa först. Jag var nog ändå glad att vi var först för jag tror det blir värre ju längre man väntar. Plus att det är kul att få göra det först. Så jag, Alex, Martin, Emil och Mie var i första gruppen. Jag skulle hoppa med en som hette Jason, han verkade lugn och stabil och såg ut som att han visste vad han höll på med så det kändes bra. Men man kände adrenalinet pumpa när de tog på selen.
Innan vi åkte upp fick jag en snabb genomgång av hur jag skulle hålla händerna och huvudet och hur han signalerade när jag kunde släppa händerna osv. Sen fick vi sätta oss bak på en bil och köra till planet som skulle ta oss upp i luften. Vet inte riktigt vad jag tänkte, jag försökte nog att tänka så lite som möjligt och bara hänga på.
Jag satt i mitten av planet med Alex framför mig så vi skulle vara nummer två ut ur planet. Flera gånger på vägen upp öppnade de dörren ut flera gången, antagligen bara för att retas, för varje gång de öppnade så blev man helt spänd och trodde att ”nu gäller det” men sen stängde de igen. Jag frågade lite nervöst min hoppare om jag inte skulle sitta fast mer på honom för vi satt bara fast med en liten hake och han skrattade lite och sa att vi har minst 10 min kvar innan vi är på rätt höjd så jag kan vara lugn.
14 000 feet, dvs ca 4,5 km skulle vi hoppa ifrån vilket skulle ge oss ungefär 1 min fritt fall innan vi behövde lösa ut fallskärmen. Men tillslut var vi på rätt höjd och Alex var först ut att hoppa och sen försvann han. Man blev ganska nervös när man kom fram till öppningen och jag är glad att han inte ställde en massa frågor om jag var redo för det hade jag inte kunnat svara på. Och sen bara hoppade vi. Jag tror jag blundade precis när vi hoppade ur planet men det var en helt obeskrivlig känsla! Och 1 minut är låg tid att falla fritt. Man hinner tänka mycket men man hinner också ”uppleva” det ordentligt. Verkligen se sig om på alla håll och kanter och känna känslan ordentligt.
Sen vecklade fallskärmen ut sig och det blev väldigt lugnt och mysigt att hänga där och njuta av utsikten. Jag kände mig faktiskt väldigt trygg med Jason som jag hoppade med hela tiden. Han lät mig till och med prova att styra lite. Om man svängde jätte mycket åt ett håll och sen rätade upp fallskärmen så fick man den känslan av tyngdlöshet en liten stund vilket var väldigt häftigt. Jason sa att det va hans favorit känsla och jag höll definitivt med så vi gjorde så hela vägen ner.
Landningen var lite läskig för vi hade stått och sett några innan vi åkte upp och de kommer väldigt fort och fler trillade i landningen. När vi kom in över landningsområdet möttes vi av applåder från de andra som stod och tittade. Det gick ganska fort men det löste sig bra och vi landade lite ostabilt på fötterna.
Det var en så häftig känsla och jag vill definitivt göra det igen!
Fler bilder i slutet av inlägget!
På kvällen var vi på något som heter ”Eat the street” som är en mat marknad/festival men massor av olika foodtrucks där man kan köpa olika mat. Väldigt mysigt och det fanns hur mycket som helst att välja mellan.
Skydive pictures
Hawaii dag 28, O’ahu.
Torsdag 28 april.
Hula dance
Idag var det äntligen dags för vår hula lektion. Vi skulle inte ha den förrän på eftermiddagen så vi hade förmiddagen fri vilket betydde att vi passade på att ta lite sovmorgon. Sen gick vi och åt brunch på ett mysigt ställe nära hotellet. De hade mest våfflor och det var sjukt gott, tyvärr var de otroligt långsamma.
Sen bar det av mot universitetet, HPU har en skola till som ligger lite utanför Honolulu. Vi tog en shuttle från down town Honolulu som gick direkt till det andra universitetet. Det andra universitetet ligger verkligen fint. Helt omgivet av berg.
Vi mötte Robbie på bussen och vi började med att ha lektion med henne där vi fick lära oss mer om Lei, Lei är halsbanden som de har, oftast gjorda av blommor eller snäckor osv. Vi fick även prova att göra våra egna av band. Hon hade röda och vita band för alla danskarna och jag fick blå och gula såklart.
Det var lite pilligt början men det tog sig och blev riktigt bra.
Lei in the making
Sen var det äntligen dags för vår hula lektion. Det var jätte roligt, lite svårt att hänga med för de visade bara en gång och så fick vi prova och sen la de till nytt för vi hade inte så mycket tid tyvärr. Men det gick ändå hyfsat bra och vi körde igenom det några gånger.
Sen fick vi göra en typ av Lei där med men av teblad. Tyvärr hade de inte tillräckligt för att göra fina halsband utan istället gjorde vi armband av dem.
Vi avslutade kvällen med ett Lilo och Stich maraton, dvs vi tittade på 1:an och 2:an. Så mysiga filmer och man ser så mycket mer nu när man befinner sig mitt i det.
