Hawaii dag 11, Big Island.
Måndag 11 april
Under ytan
Första natten på Big Island, jag tyckte det var riktigt kallt så har har sovit i långbyxor och tjocktröja. Men här är också en hel del myggor så det var lite för att skydda mig mot det också. De har fått hit en myggsjukdom som de inte haft innan så de är lite hypade över det. Första gången är inte farligt men man får feer i ca 14 dagar men om man får det en gång till efter det så kan man få inre blödningar så det är inte så bra.
Vi gick upp och åt frukost och sedan skulle vi göra en hike ner till Captain James Cooks monument, en hike so inte var så lång men som skulle var ganska hård och ta ca 50 min. Det började okej men det var nästan bara lösa stenar så man fick vara försiktig med var man satte fötterna. När vi kom ner så var där ett stort minnes monument till Captain James Cook, det är han som säga ha upptäckt hawaii och det var Big island som han upptäckte först. När i kom dit så såg det inte jätte speciellt ut men när vi hoppade i vattnet så var det otroligt vackert. Massor av fiskar i alla färger och helt klart vatten. Vi snorklade runt där ett bra tag. Jag skippade dock snorkeln eftersom jag har svårt att inte andas genom näsan och då kommer det in vatten i cyklopen. Så jag körde på att hålla andan istället vilket också funkade bra.
Sen var det dags att gå upp igen. Det va sjukt mycket jobbigare än någon av oss trott. Solen hade kommit fram nu också och stekte verkligen och det kändes som att det lutade rakt uppåt. Folk vandrade på i sin egen takt men efter ungefär halvvägs så upptäckte vi att vi saknade Rikke. Rikke har diabetes och jag tyckte inte att vi skulle lämna henne själv eftersom det inte går att få tag på någon ifall något skulle hända och vi visste inte om hon hade tillräckligt med vatten. Efter en stund kom hon men hon mådde inte så bra, tycker ho är sjukt tuff som pressar sig själv på det viset för det måste vara mycket tuffare än vad det är för mig. Och med gemensamma krafter lyckades vi ta oss hela vägen upp och hem igen men det var verkligen jobbigt och ingen skugga eller någonstans där man kunde ta skydd eller liknande.
När vi kom tillbaka skulle vi köra och äta lunch. Vi stannade på ett litet ställe och jag och Mie delade på en hawaii pizza som här hette Luoa pizza.
Sen körde vi vidare till nästa snorkling ställe. Det var ett vacker6t ställe med lavasten ända ut i vattnet. Som man kunde hoppa i från. Vattnet var inte lika klar här men även här fanns det massor av fiskar i alla färger. Här var även några sköldpaddor inte lika stora som de vi såg på Oahu. Jag lyckades dock inte se några sköldpaddor men jag var inte i vattnet så länge för jag var väldigt trött och hade lite ont i huvudet efter att ha hållit andan så mycket när vi snorklade på det andra stället samt vandrat den hårda vägen upp. Men jag såg en sköldpadda från klipporna sen som simmade precis intill och den var väldigt söt.
Sen var vi även lite kulturella och gick in i en park där de visade hur folket här levde förr. Det var inget stort men kändes bra att bry sig lite om deras historia också. Här fanns även stora trästatyer som är avbildade gudar.
Mantarays
18:10 var det dags för avfärd för de som skulle gör Mantarays idag och jag var en av dem. Vi fick åka ut i två omgångar då de har en surfingbräda med handtag som vi skulle ligga runt och de vill inte ha för många personer samtidigt utan max 6 st. Så damerna första som det så fint heter. Vi åkte ut samtidigt som solen gick ner, vi behövde endast åka 2 min med båten och sen kunde vi hoppa i. Vi fick låna våtdräkter samt snorlek och cyklop av dem och sen var det bara att hopp i. De har lampor som sitter på suringbrädan som lyser ner i vattnet så att algerna samlas där under och det är det som Rockorna äter så då kommer de dit och simmar runt. De är ca 5 m i bredd mellan ”vingarna” och väger ca 500 kg. Galet stora med andra ord. När man fick syn på dem första gången så är de mycket större än man kan tro och de ser lite läskiga ut. Den största vi såg var en av de första som de dokumenterade där, hon ha ca 60 år gammal och 6 m mellan vingspetsarna. En mantaray blir ca 80 år gammal berättade dem och Lefti som de gammla hette var inte färdigväxt än.
Första simmade de bara på de surfingbrädorna som var bredvid så vi blev lite besvikna men sen kom de till oss också och de kommer så galet nära så de nästan rör en. Första gången var det lite läskigt för det kändes som att man skulle hamna rakt i munnen på dem men sen var det bara häftigt! Vi hade väldig tur och fick se 3-4 stora samtidigt. Många ser bara en och vissa ser inga alls. Vi var i vattnet i ca 45 min innan vi åkte in och killarna åkte ut. Jag får låta filmerna tala för sig själv för detta går inte att beskriva med ord! En helt otrolig upplevelse!!
När vi satt och väntade på killarna så fick en av de som jobbade där ett sms att killarna skrev som tjejer fortfarande efter 20 min haha.
