Hawaii dag 8, Maui.
Fredag 8 april
In love with the sea but hate boats…
Idag hade vi en fridag, dvs att vi hade inga lektioner i sport och kropp och ingen hike som var planerad. Det mesta är ju helt frivilligt här, det är egentogen bara lektionerna som är obligatoriska ifall man ska få sitt intyg. Sen har Mette planerat en del saker som hon tycker att man bör se, så som Ioa state valley park men om man verkligen inte vill så är det ju inget man behöver följa med på. Idag hade Mette tänkt åka till en liten ö alldeles utanför Maui som ska vara väldigt vacker. Några valde att följa med och några stannade hemma och gjorde annat. Jag valde att stanna hemma för vi ville hellre åka på whale watch, plus att de va ganska dyrt att åka till den ön.
Eftersom vi inte skulle ut på whale watch förrän klockan 12 så tog vi lite sovmorgon och gjorde brunch istället med amerikanska pannkakor, scrambled eggs med bacon och såklart annanas.
Sen va det dags för whale watch, jag va lite nervös eftersomjag och båtar inte är de bästa av vänner… Jag verkligen hatar när det gungar, jag vet inte varför men det är samma med vanliga gungor eller t.ex. sittlift, det är inte i första hand att jag mår illa utan jag tycker bara det är sjukt obehagligt. Men jag kan ju inte låta det stoppa mig utan det va bara att göra det bästa av det. Så jag va frberedd med seaband för att inte bli illamående oh har även fått tipset att ingefäratabletter ska vara bra, dels för att inte bli illamående utan att ingefäran även har en lugnande effekt. Har även fått akupunktur plåster av bästa Stina på ”akupunktur Helsingborg” och en bild på vilka punkter på öronen man kan sätta dem på för att inte må illa och för att bli lugn. Så jag känner mig ändå sjukt förberedd. Vi skulle vara ute i 2 timma så med båda armbanden och 4 sugtabletter i munnen och tre till senare, så vandrade vi ner till hamnen. Jag valde att skippa plåsterna idag för at se hur jag klarade det och för att jag inte kände att jag hade tid.
Båten vi skulle ut med var en liten speed boat för 16 personer. Väldigt lagom och man om väldigt nära havet vilket kändes väldigt häftigt. Så länge vi körde med bra fart och höll oss i rörelse så kändes at bra, till och med roligt. Men jag visste ju att vi antagligen skulle stanna någon gång eftersom vi förhoppningsvis skulle få syn på några valar. Efter ca 10 min så fick vi syn på dem. En mamma med si unge och en hane som följde henne. Tydligen är det så att dessa valarna håller till utanför Alaska i vanliga fall men en gång om året så tar de sig hit för att föröka sig eller för att föda. Honan är dräktig i ett helt år och hon får sin unge direkt när hon kommer hit, sen stannar hon här tills ungen är stark nog att ta sig tillbaka till Alaska. Under de månaderna som valarna är här så äter de ingenting, så honorna tappar ofta extremt mycket i vikt, tror han sa att det kund vara upp till en tredjedel av sin kroppsvikt som de tappar under tiden de är här då de måste producera mjölk till sin unge och ta hand om den. När de har fått sin unge så får de ofta en hane som sår följe med dem, det är ingen partner utan de kallade honom för deras eskort och de ser till att skydda dem för alla möjloga hot. Hanarna har dessutom vita fenor så de var lättast att se.
Vi hade otrolig tur för vi kom väldigt nära, de simmade precis bredvid oss och hanen simmade till och med direkt under oss.
Sen körde vi vidare för att se om vi kunde se några fler. Jag va ganska lättad över att vi rörde oss igen för det började bli lite jobbigt att ligga stilla. det gungade rejält och jag va lite skakig i benen. Under tiden vi körde blåste det upp lite mer och vågorna blev ordentligt stora, den lilla båten vi hade hoppade ordentligt på dem men vår kapten var som tur var skicklig och visste hur han skulle hantera det för det är ju verkligen inte bara att gasa igenom det. På långt håll kunde vi se att något rörde sig, han trodde att det kunde vara någre delfiner och vi närmade oss sakta. På ganska långt avstånd fick vi se en val hoppa rakt upp i luften, det ar en otroligt häftig syn som vi inte hade trott att vi skulle få se. Vår kapten berättade att det endast krävs två vift med deras stjärtfena för att de ska kunna hoppa på det viset, otroligt vilken kraft de har. Vi höll tummarna för att honan skulle göra det igen men tyvärr inte. men de kom rak mot och och vi fick se dem simma förbi. Med sig hade de även två delfiner som vi fick se ryggarna på. Men jag tror att vi kommer få se en hel del delfiner senare.
När vi kom tillbaka till hamnen var jag otroligt lättad över att jag inte hade mått illa och över att jag bara hade fått lite panik. Det är verkligen dumt för jag älskar havet och allt som är i det och jag tycker att det är så häftigt. Och jag älskar iden av en båt men jag hatar dem i verkigheten. Jag är hellre i havet än i båten… Men I made it! Och det var absolut värt det, även om hela rummet har gungat lite sen vi kom tillbaka.
På kvällen hade vi bbq där vi bor. Kimo grillade kyckling och fixade ris, sallad och mushed potatoes. Verkligen god mat och efteråt spelade de musik och sjöng. Super mysigt även om ”Stoned guy” pajjade stämningen lite ibland med att komma helt ur takt eller sjunga helt fel och otroligt falskt. På videon sjunger de no woman no cry på vad jag tror är hawaianska.
Vi tog även en promenad in till byn där det var byfest, väldigt mysigt och väldigt amerikanskr. Hela gatan var full av mestadels gamla amerikanske bilar men även några väldigt nya. Det va live musik och massa mat samt några som stod och ropade saker från bibeln och ville rädda oss från helvetet. Kan fortfarande inte släppa hur mycket jag gillar denna staden, filmkänslan fortsätter hålla i sig!
Men nu är det dags att sova, sängen gungar även den efter båtturen, förhoppningsvis känns det som att jag är tillbaka på land imorgon bitti för då ska vi köra på ”Road to Hana”.